1) Sjömannen Popeye debuterade som serietidning i januari 1929. Popeye var ursprungligen bara en av många karaktärer i en serie tecknad av Elzie Segar som hette Thimble Theater, som hade funnits i ungefär tio år innan Popeye dök upp. Popeye var en enögd, 34-årig (född i en tyfon i Santa Monica, Kalifornien), halvdeformerad sjöman med ett allvarligt talfel. Popeye-figuren blev snabbt så populär att serien döptes om till Thimble Theater Starring Popeye och senare bara kallades Popeye, samma titel som den har än i dag.
2) Popeye-tecknadsserien har gett några termer och ord till det engelska språket:
- J. Wellington Wimpy, en apatisk, överviktig, hamburgerälskande vän till Popeye sägs vara källan till termen ”wimp” (som betyder timid eller feg). ”Wimpy’s” är också en enormt populär hamburgerkedja av snabbmatsrestauranger i England.
- I senare Popeye-tecknade serier (med början 1936) får Popeye en rosa, hundliknande varelse som heter ”Eugene the Jeep”. Eugene talar bara ett ord ”jeep” och har magiska, oförstörbara krafter, bland annat förmågan att förångas genom väggar. Fyra år efter den populära hundens debut tillverkades arméns ”General Purpose”-fordon, senare känt som ”Jeep”, för första gången. Man tror att en stor del av anledningen till att ”General Purpose” (ofta kallad ”GP”) senare gav upphov till ”Jeep” (från ”GP”) var på grund av den här hunden, med de tecknade filmerna som ofta visades för soldater under andra världskriget för att hjälpa till att höja moralen.
- Ordet ”goon”, som är slang för en brottsling eller skurk, har inte sitt ursprung i Popeye. Popeyes tecknade serier gav dock liv åt en ”Goon-familj”, en grupp märkliga, udda varelser (med bland annat Alice the Goon). Detta gav ”goon” dess andra betydelse som ”konstig eller märklig”.
- Den senare serietidningen Popeye (inte filmteckningen) introducerade en karaktär som hette ”Dufus”. Dufus (som i vissa källor anges som Popeyes brorson och i andra som en väns brorson) tog snart (med början omkring 1960-talet) en plats i det amerikanska folkspråket som en ”fånig idiot, en dumbom eller en korkad person”, ofta senare stavad ”doofus”.
3) Även om Popeye blev en mycket populär seriefigur i sin egen rätt, är det som filmteckningsstjärna som de flesta människor känner till och minns honom från. Popeyes första framträdande på film var i en Betty Boop Paramount-tecknad film från 1933 som hette Popeye the Sailor. Paramounts Popeye-tecknade serier var så populära att staden Crystal City i Texas 1937 uppförde en officiell ”Popeye”-staty, vilket var första gången i världshistorien som en stad uppförde en staty för att hedra en seriefigur.
4) Den tecknade Popeye fick ursprungligen (1933-1935) sin röst av ”Red Pepper Sam” (alias William Costello). Enligt uppgift tvingade Red Pepper Sams oberäkneliga beteende Paramount att avskeda honom. Han ersattes av Jack Mercer, och det råder allmän enighet om att Mercer gav Popeye sina bästa framträdanden. (Alla seriens tre huvudpersoner, Popeye, Bluto och Olive Oyl, fick sin röst av flera olika skådespelare och skådespelerskor under seriens gång).
Det var inte den egentliga Popeyes ”skrivna, manuskriptskrivna dialog” som fick de största skratten i den tecknade serien. Mercer, som var en i grunden rolig man, började improvisera ”spontana” kommentarer och sidospår under inspelningstillfällena för Popeye. Dessa roliga sidospår gav regelbundet upphov till de största skratten i serien. Till att börja med var studion orolig eftersom Mercer inte såg ut att vara talad av Popeye i teckningen (hans mun rörde sig inte); de verkade bara vara uttalade ur tomma intet. De insåg snart att filmpubliken inte brydde sig om läppsynkningen; de älskade bara de roliga kommentarerna. Popeyes ”asides och ad-libs” blev snart Popeyes varumärke och mest älskade inslag.
5) I serietidningarna fick Popeye ursprungligen sin stora styrka genom att gnugga Whiffle Hen’s huvud. Detta knep ändrades naturligtvis snart till spenat (1932). Spenat gav inte bara Popeye övermänsklig styrka, utan gav också sjömannen förmågor som virtuos dans och pianospel. Popeye-teckningarna var så populära under depressionen att försäljningen av spenat i Amerika ökade med 33 procent, och den hamnade för en kort tid på tredje plats bland de populäraste barnmaträtterna efter glass och kalkon. ”Popeye”-spenat är fortfarande det näst mest sålda spenatmärket i Amerika.
Hans kärlek till spenat visade sig för första gången efter att han blir slagen och kastad i ett spenatfält. I några få tecknade serier äter Popeye ingen spenat alls, men dessa är sällsynta. I en tvångsmatar sjukhuspatienten Popeye Bluto med spenat, så att Bluto ska slå honom och han kan väcka sympati hos Olive. I en annan (halvriskt) tecknad film äter Olive Oyl faktiskt spenaten så att hon kan spöa upp en mycket sexig kvinnlig gymnastiklärare som flirtar med Popeye (gymnastikläraren är baserad på Mae West).
6) I en tecknad film berättar Popeye för sina brorsöner att han är en ättling till Herkules och att hans förfader ursprungligen fick sin styrka genom att inandas vitlök.
7) Under andra världskriget nådde Popeye-teckningarna nya höjder av popularitet och användes regelbundet för att stärka USA:s moral, delvis på grund av att en handfull Popeye-teckningar under krigsåren var otroligt rasistiskt kränkande mot japanerna. I teckningarna kallas japanerna till exempel för ”japaner” och porträtteras med elaka, tandlösa ansikten och tjocka glasögon. En ”förbjuden” rasistisk Popeye-tecknad film från andra världskriget som heter ”Seein’ Red, White ’n Blue” har den unika historiska utmärkelsen att vara den enda Popeye där Bluto och Popeye förenar sina krafter och sväljer en gemensam burk spenat för att spöa upp japanska soldater.
Vissa nuvarande tv-stationer redigerar också bort delar av Popeyes tecknade filmer på grund av stötande, rasistiska skildringar av afroamerikaner.
8) Under krigsåren gjorde Popeye också ett tydligt garderobsbyte. Istället för Popeyes sedvanliga skepparhatt och svarta upprullade skjorta bytte Popeye till den helt vita sjömansdräkten från flottan, komplett med vit sjömansmössa. Den här dräkten skulle Popeye behålla under hela serien, även efter krigsslutet.
9) I den underbara animerade filmen ”Who Framed Roger Rabbit?”, finns det i slutet av filmen en kulminerande scen där nästan alla kända och älskade seriefigurer i animationshistorien är med… utom Popeye. Det märkliga utelämnandet skedde inte för att man hade glömt bort Popeye, utan helt enkelt för att Disney inte kunde skaffa sig juridiskt tillstånd från Paramount studios att använda sjömännens avbild.
10) Efter att de stora Popeye-tecknatfilmerna upphörde i slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet gavs en ny, mycket mindre serie av ”Popeye”-tecknatfilmer ut av syndikatet King Features. Denna serie saknar genuin humor och bleknar i jämförelse med den mycket roliga ursprungliga Popeyes. Dessa Popeyes-filmer varierar i ”kvalitet” från ”vagt tolerabelt” till det mycket vanligare – ”ohållbart”. Producenten av dessa lama senare tiders Popeyes, Al Brodax, producerade senare de överlägsna (men inte fantastiska) Beatles TV-teckningarna i mitten av 1960-talet. Brodax största arbete skedde när han producerade och var med och skrev Beatles underbara, banbrytande animerade film ”Yellow Submarine” från 1968.
11) I serietidningen tillskrivs Popeyes ansiktsdrag med ett öga ”The mos’ ’arful battle”. Det är senare lite oklart om Popeye faktiskt bara har ett öga eller bara skelar (även om Bluto i åtminstone en tecknad film kallar honom för en ”enögd liten skit”).
12) I de ursprungliga Thimble Theater-serierna var Olive Oyls pojkvän ”Ham Gravy”. Han togs snart bort från serietidningen på grund av Popeyes skyhöga popularitet. Trots att den anorektiska Olive Oyl så småningom blev Popeyes flickvän, förolämpar och skäller Olive Popeye regelbundet i Popeyes serier och tecknade serier, är otrogen och behandlar honom i allmänhet som smuts. I mer än en av Popeyes tecknade serier slår Olive faktiskt den olycklige sjömannen. Trots detta och hennes avsaknad av sexattraktivitet, fortsätter Popeye att älska Olive Oyl under hela sjömanskarriären.
13) Popeyes ärkefiende, Brutus, hette ursprungligen Bluto, men detta ändrades av juridiska skäl. I flertalet Popeye-avsnitt är Bluto en tydlig fiende och rival om Olives tillgivenhet. Vid många tillfällen börjar dock Bluto och Popeye tecknade serien som ”vänner” och ”kompisar”. Bluto gör dock oundvikligen ett dubbelspel med sin ”kompis” vid nästan varje tillfälle, vilket får en att undra varför Popeye inte tar bort killen ur sitt liv och sin ”kompislista” som en dålig vana.