Det klingonska språket skapades ursprungligen för att göra en ras av fiktiva utomjordingar i Star Trek, en amerikansk tv- och filmserie, mer realistisk. Även om klingonerna själva aldrig har existerat är det klingonska språket verkligt. Det har utvecklats från att ha varit en rappakalja till ett användbart kommunikationsmedel, med ett eget ordförråd, en egen grammatik, talesätt och till och med slang och regionala dialekter. I dag talas det av människor över hela världen, i många sammanhang.
Klingoner syntes för första gången på tv-skärmarna 1968. Dessa aggressiva krigare talades i manuskriptet endast på engelska fram till Star Trek: The Motion Picture från 1979, då tittarna hörde gutturala rop från besättningen på ett dödsdömt klingoniskt rymdskepp. Endast undertexterna visste vad de sa: skådespelarna själva lade känslor i vad som då var meningslösa ljud. Två Star Trek-filmer senare anlitade producenterna den professionella lingvisten dr Marc Okrand för att skapa autentiskt tal för klingonerna. Hans uppgift var att göra deras språk lika främmande som deras räfflade pannproteser, samtidigt som det fortfarande kunde uttalas av mänskliga skådespelare och överensstämde med stridsropet från den första filmen.
Dr Okrand baserade inte klingonskan på något särskilt språk, utan använde sig av sin kunskap om hur språk fungerar för att konstruera ett helt nytt språk. Under inspelningen coachade han skådespelarna när det gällde uttal och ändrade sedan klingonskan för att matcha inte bara deras felaktiga uttal, utan även de ändringar som gjordes i undertexterna efter det att replikerna spelats in. Dr. Okrands beskrivning av det språk han skapat publicerades 1985 som The Klingon Dictionary. Över 300 000 exemplar såldes, och medan boken för många fans bara var ännu ett samlarobjekt, insåg vissa att ordförrådet och grammatiken utgjorde ett användbart språk, och några tog på sig att lära sig det. De flesta använder det skriftsystem som dr Okrand utarbetade, men några använder pIqaD, ett skriftsystem som bygger på de glyfer som används vid dekoration av uppsättningar.
De utomjordiska ljuden finns alla i naturliga mänskliga språk, liksom nästan varje aspekt av grammatiken, men kombinationen ger ett intressant och unikt språk. Mänskliga elever som studerar det klingonska språket hittade varandra och började kommunicera med hjälp av Internet. År 1992 grundade dr Lawrence Schoen Klingon Language Institute, en organisation som underlättar kommunikationen mellan klingonister genom publikationer, certifiering av språkkunskaper, en årlig konferens, denna webbplats och en känsla av gemenskap. KLI har publicerat klingoniska språkutgåvor av bland annat Hamlet, Tao Te Ching och Gilgamesh.
Dr. Okrand fortsätter att stödja språket genom att delta i konferenser, publicera ytterligare böcker och tillhandahålla ytterligare ordförråd och grammatiska förtydliganden genom konsultationer med sin påstådda klingoniska informant, Maltz. En andra upplaga av The Klingon Dictionary publicerades 1992, och uppslagsboken har översatts till tyska, tjeckiska, italienska och portugisiska.
Språket har trängt in i det allmänna medvetandet och refereras och används i tv-serier och filmer som inte har något med Star Trek att göra, i reklam, i konst och som ett språkalternativ i programvara. En originalopera ”u” har skrivits och framförts på klingoniska, och en scenisk bearbetning på klingoniska av Dickens A Christmas Carol underhöll publiken i fyra städer under sju år. Språket har till och med använts som måttstock för obegriplighet i en så stelbent publikation som The Economist.
Men även om de flesta Star Trek-fans kan några ord klingonska, och många kanske kan några vanliga fraser, är det mycket få som behärskar språket flytande. Att lära sig klingoniska på samtalsnivå kräver mer tid och intellektuell disciplin än att bara titta på tv-serien. De personer som talar klingon bra är inte nödvändigtvis Star Trek-fans. När de träffas använder de klingonskan för att berätta om äventyr, avslöja planer, skriva skönlitteratur, spela spel och för att komma in och ut ur diskussioner. Klingonisktalande har använt språket för att träffas som främlingar, knyta band som vänner och till och med fortsätta i en romans. Även de hårdaste konsonanterna faller ljuvligt i örat när de hörs med en väns röst.